En god tradition

Vi har alla olika traditioner. Det kan handla om hur man firar födelsedagar, årsdagar eller andra högtider. Det kan vara platser som man känner att man måse besöka med jämna mellanrum (och nej – jag menar inte toaletten även om många verkar ha vissa ritualer även när det gäller uträttandet av vissa behov). En del ser älgjakten som något närmast heligt medan andra vältrar sig i jäst fisk runt mitten av augusti. Min egen närmast heliga tradition är pepparkaksbaket och det ägde rum i helgen.

Pepparkakor bakas i princip alltid tillsammans med faster som kommer åkande tvärs över landet med kaveln nedpackad i väskan. Vi rör ihop degarna (jo, för vi har var sin deg) på kvällen innan själva bakdagen. Vi väger och mäter, smälter och rör och doften av nejlikor får det att vattnas i munnen. Därefter åker degarna in i kylen över natten.

Morgonen efter äter vi stadig frukost och sedan kör vi igång. Provkakor gräddas för att se hur degen beter sig i ugnarna (jo, för båda ugnarna måste vara igång). Sedan är det ett kavlande och mjölande medan stereon klingar ut julmusik i huset. Vi avbryter endast för lunch och fika. Fast i år fick jag även avbryta för att sanera i pannrummet då en av katterna tydligen tyckte att korgen med tjärstickor liknade en kattoalett.

I år fick vi lite hjälp av dottern som ville vara med på ett hörn. Hon höll sig till faster eftersom hon var den som hade bäst tålamod med att visa hur det hela skulle gå till. Ganska snart var dock tålamodet hos dottern slut och hon övergick till att rulla små kulor av degen och mjöla in dem till oigenkänlighet. Min mor och far kom som räddande änglar och ryckte in som avlastning. Dottern hade fullt upp med att leka med mormor och morfar hela dagen och vi kunde ägna oss åt pepparkakorna. Maken höll sig på behörigt avstånd, det vill säga utomhus, och kom endast in för gemensamma måltider.

Sammanfattningsvis kan sägas att vi startade klockan 10.00 på förmiddagen och sista plåten togs ut klockan 17.15. Då såg det ut såhär på vår järnspis. Jag tror nog att de kommer att räcka till jul.

Annonser

Om karinmalm

En helt vanlig människa, kvinna, maka, mor och statsanställd.
Det här inlägget postades i Blandat, Mat, Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

En kommentar till En god tradition

  1. Eliseth skriver:

    Mums!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s