Personlig besiktning

”Man är inte äldre än man känner sig” påstår en del. Jag säger bara oj. Då är jag nära att trilla av pinn flera dagar i veckan, för även om min biologiska ålder är strax under medelåldern känner jag mig färdig för övergången till en annan existens lite nu och då. Då är det tur att staten har koll på sina arbetstagare och skickar dem på hälsokontroll med hyfsat jämna mellanrum. Fast det kallas inte hälsokontroll utan friskprofil. Idag var det min tur att åter ta mig till företagshälsan för besiktning.

Det var fyra år sedan jag senast gjorde denna typ av besiktning och jag var följaktligen lite spänd på att se om jag hade åldrats mycket sedan dess. En del vatten har ju flutit i de halländska åarna under den perioden om jag säger så. Jag har både blivit mor och landsbygdsbo. Hur nu dessa två parametrar skulle inverka på hälsan.

Det började med att jag kom prick på utsatt tid och inte hann sitta ner i väntrummet. Därefter ett raskt blodtryck. ”Jag är lågtryckare” förklarade jag för sköterskan som för att imponera lite genom att minsann tala om att jag hade koll på läget. Sköterskan konstaterade att så inte var fallet då det visade sig att undertrycket var 85. Jag blev något förlägen och tänkte att jag nog skulle hålla klaffen resten av undersökningen. Men så fick sköterskan klart för sig att jag i princip inte hade hunnit andas sedan språngmarschen i trapporna upp till väntrummet och sa åt mig att ligga ned ett tag medan hon stack mig i fingret för att kolla socker och blodfetter och lite annat jox. Därefter lämnade hon rummet så att jag fick vila en stund. Det är ju rena lyxen för en småbarnsmamma att ligga på en brits och bara koppla av. Jag slumrade till – bäst att passa på. Därefter visade blodtrycket mer rättvisande siffror, 111/69.

BMI räknades ut, syn och hörsel testades utan att något anmärkningsvärt noterades. Därefter var det dags för konditionstestet – att cykla under ett antal minuter med pulsmätare för att se i vilken form man egentligen är. Här går det ju inte att ljuga om att man visst tränar regelbundet (minst två gånger per år) och har ett aktivt arbete där man är mycket ute i naturen och klafsar runt (men mest sitter som handläggare inne vid skrivbordet och tittar på naturen via flygbilder). Det var inget att be för utan bara hoppa upp och trampa igång 50 varv per minut i 6 minuter. Den kalla pulsmätaren på bröstet tickade genast upp i 170 slag per minut, något som förvånade både mig och sköterskan eftersom jag inte alls upplevde det som jobbigt. Pulsmätaren var kass, den byttes ut och jag fick fortsätta att trampa i ytterligare ett par minuter, nu med den mer normala pulsen 120 slag per minut. Jag blev inte ens varm. ”Tränar du yoga?” undrade sköterskan. ”Nej, varför tror du det?” frågade jag något förvånad eftersom jag är erkänt osmidig. ”Du andas så rätt”, sa sköterskan. Jaha, det var väl alltid något positivt, tänkte jag medan jag väntade på domen om min usla kondition. ”Du ligger strax över medel för din åldersgrupp”, meddelade sköterskan. Duns. Det var bara min haka som föll till golvet. Jag som inte tränar mer än lite sporadisk simning? Men det är klart – jag springer ju en hel del på nätterna. Till dotterns sovrum. Och vissa nätter är det ju en himla brottningsmatch mellan oss om vem som egentligen har rätt till täcken och kuddar.

Därefter var det dags att fylla i formulär om kost- och levnadsvanor. Det blev lite knepigt på en del frågor. ”Äter du frukost?” Ja, jag tror det, men antingen är jag så trött att jag knappt är vid medvetande eller också så stressad att jag mer eller mindre inhalerar innehållet i tallriken. Men OK, jag äter väl frukost. ”Dricker du alkohol?” Ja, jag totalnobbar det inte. ”Hur många gånger i veckan dricker du alkohol?” Hallå? I veckan?! Kan de inte ha alternativ som sträcker sig lite längre i tiden? Det blir ungefär ett glas per månad på sin höjd, så med lite enkel matematik fick svaret bli 0,25 gånger i veckan. ”Röker du?” Nej, nej, nej. Skulle aldrig få för mig något så dumt. Men en del rök drar jag ju i mig när jag tänder i pannan, men den typen av rök kanske inte räknas? Nej, tydligen inte. Det var ju bra, för det är så otäckt att duscha i vatten som är fyra grader varmt vilket är temperaturen i gårdens brunn, och det kan kanske räknas lika ohälsosamt att duscha iskallt och bo i ett ouppvärmt hus som att dra i sig lite pannrök då och då. ”Har du problem med att somna?” Absolut inte. Jag kan somna när som helst, var som helst. Och när natten väl sänker sig gäller det att somna fort som fasen för man vet aldrig hur kommande timmar kommer att bli, det kan ju vara ett ofrivilligt motionspass mellan sovrummen som väntar.

Summeringen av hälsokontrollen – eller friskprofilen – blev att jag är helt okej. Det enda jag kan fundera lite mer på är att försöka få bättre kondition så att jag orkar springa mina intervallträningar på nätterna och inte somnar över tangentbordet på jobbet eller på en stubbe i skogen.

Två registreringsskyltar visade sig när jag var på väg hem från jobbet och körde ut på E6:an. Den ena löd ”JAG” och den körde precis om mig och den framförvarande lastbilen med registreringsskylten ”WOW”. Det kändes bra på något vis.

Annonser

Om karinmalm

En helt vanlig människa, kvinna, maka, mor och statsanställd.
Det här inlägget postades i Blandat, Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Personlig besiktning

  1. Robert skriver:

    SKRIV EN BOK NU!!
    Jag tycker du skall skriva en bok som handlar om:
    En helt vanlig människa, kvinna, maka, mor och statsanställd.
    Det skulle bli en storsäljare ;o)

  2. Maria skriver:

    Wow, som sagt! 🙂 *kram*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s