Inte för att jag brukar avge några löften runt årsskiftet eller så. I alla fall inga som jag kan hålla. Det brukar gå åt pipan redan de första dagarna. Löften av typen ”inte bita på naglarna”, ”inte äta godis” och ”röra på mig varje dag, eller i alla fall en gång i veckan, eller någon gång under året” har alla spolierats ganska omgående.
Därför blev jag lätt chockad själv när jag hörde mig uttala årets löfte under nyårskvällen i goda vänners sällskap.
”Jag är så trött på min matlagning så nu tänker jag köra ett nytt recept i veckan”.
Ridå. Vad sa jag nu? Sa jag det högt? Oh shit det kommer aldrig att gå… Vilket även festens deltagare var rätt säkra på också. ”Äh du kommer att köra samma gamla recept och bara ändra lite i dem”. Men då tog det fyr i hjärnbarken på mig och jag tänkte att det skulle väl ändå vara själva 17 om jag inte kan klämma in 52 nya rätter på ett år. Jag har ju närmare en hyllmeter med kokböcker i bokhyllan. Något nytt en gång i veckan bör jag väl kunna åstadkomma med detta bibliotek ett par meter från spisen.
Så, hur har det gått hittills i år då. 16 veckor in på det nya året 2017. Har det blivit några nya kulinariska läckerheter.
Jodå, faktiskt en hel del. Jag har hållit löftet hittills! På menyn för familjen har det stått rätter som Parmesanspätta, Spenatfettuccine med rökt skinka, Kyckling i lergryta, Texaspaj, Pasta med avocadopesto, Grekisk fiskgratäng, Lammsadel, Monicas kyckling, Porterstek, Köttfärslimpa med cheddarost i lergryta…
Efter varje ny rätt får familjen betygsätta maträtten. Det har överlag blivit höga betyg, förutom för avocadopeston som var alldeles för stark. Inte ens jag gillade den. Men på en tiogradig skala ligger betygen nästan alltid på 7, 8 eller 9. Den lille räven (sonen på snart tre år) är överlag skeptisk till all mat som inte består av pasta och köttbullar, så han brukar tugga på en macka och totalvägra att låta maten ens snudda vid tallriken. Nåväl, han kommer väl in i bättre matvanor så småningom.
Tanken var väl att jag skulle publicera snygga bilder på de nya maträtterna här på bloggen och även dela med mig av recepten. Men som så ofta kommer man på att fotografera maten först när den är uppäten och då är det ju så dags. Nåväl, Parmesanspättan fastnade i alla fall på kort.
Liksom Kyckling i lergryta.
Inser nu att båda rätterna ser rätt så mjäkiga ut i färgen. Men de fick höga betyg och åts av åtminstone 75 % av familjemedlemmarna.
Så nu gnager jag på i samma anda. Hoppas på ett gott nytt år.
Karin Malm 